Nyår 2008~2009

Jaha kära vänner, då var det ett helt nytt år. Shit vad fort tiden går!

Det har varit ett väldigt händelserikt år. På många sätt och vis mer hädelserikt än de senaste åren sammanlagt.

Under 2008 har jag varit på rehab för att se om det finns arbetsförmåga hos mej å de kom fram till att 25% arbetsförmåga finns och jag håller nu tillsammans med min kontakt på arbetsförmedlingen (jag ingår nu i det projekt som är fortsättningen på PILA-projektet staten satsat så mycket pengar i som heter FARIS-projektet) på att försöka hitta en lämplig arbetsplats för mej att arbetsträna på. Vi söker någonstans där jag kan arbeta som receptionist/sekreterare å det är något jag skulle gilla. Svara i telefon, föra in lite uppgifter på data, gå några ärende ect. Och så kan arbetsplatsen anpassas lite efter mina behov såsom en bra arbetsstol mm. Om nu någon vill ha mej vill säga *ler* Men jag är hoppfull fast jag vet att det idag är tillräckligt svårt för en frisk person att få ett arbete men min fördel är att f-kassan betalar min "lön" första året och sen kanske det visar sej att jag är oumbärlig för företaget efter det...haha;))

Har hjälpt väninnan i hennes inredningsbutik HOUSING http://www.mjhousing.se/ en del sen tidig sommar och stormtrivts med ansvaret och att känna mej behövd och till nytta. Det är en otrolig känsla, även om jag inte har varit oumbärlig *asg* Tack så jättejättejättejättebojtamycket för den möjligheten, L!!

Året har oxå inneburit att jag börjat gå PowerWalks och det har ökat min rörlighet, men även hjälpt till att gå ner några kilo. Så det är mitt mål att fortsätta med det under 2009.

Största förändringen har trots allt varit att jag och maken separerade. Efter 11 år som gifta och nästan 13 år som par gick vi i somras skilda vägar. Ett beslut som självklart inte var lätt men med facit i hand rätt. Åtminstone känns det så för mej. Mitt jobbigaste beslut nånsin. Är dock så glad och lättad att ha kvar den nära kontakt vi har. Dels pga att det såklart underlättar när man har barn tillsammans och för att sonen mår bra av det men oxå för att jag uppskattar hans sällskap som vän. Ibland växer man helt enkelt ifrån varann (vi var ju rätt unga när vi träffades) eller som jag sade; vi växte inte tillsammans mera. Och ibland tar kärleken helt enkelt slut....Tyvärr.

Så idag lever jag som lycklig singel tillsammans med min son och mina förhoppningar och önskningar inför det nya året är att allt skall fortsätta flyta på lika bra med vårdnaden och vänskapen och att Elias fortsätter trivas i skolan och må bra. Ja, helt enkelt att vi alla skall må bra och trivas med livet. Precis så som det är nu med andra ord. Vad som sedan händer och om kärlek smyger sej in i ens liv får man ta som en bonus. Om inte detta år så kanske nästa eller nästa eller nästa...haha...nä sååå länge skall man väl inte behöva vänta....Eller? *ser mej osäkert omkring å skrattar till*

Jag i helbild innan kvällen började. Väldigt suddig bild och vädligt bister uppsyn, I know...haha...Hade den nya mobilen på självutlösning å hade visste inte hur många sekunder det skulle dröja så efter en halv minut stelnade leendet, men med pósen kvar - i sann fotomodellanda *asg*

Jag i närbild.

Lekplatsen där fyrvaerkerierna avfyrades.

Nästan hela gänget står å tittar upp mot den upplysta å vackra himeln.

God fortsättning på det nya året ~ må det bli ett år fyllt av alla era önskningar, drömmar å förhoppningar!