★ Våran stjärna ⓅⒺⓅⓈ ★

Igår badade/duschade jag Peps för första gången (iaf hos oss) och han vart ju inte precis överlycklig. När han stod där helt genomvåt och tittade på en med en blick som sa att han skulle gett vadsomhelst bara han slapp undan så kunde jag inte annat än att skratta....stackaren! Som tur är så kan man ju hålla honom i ena handen och tvåla in och skölja honom med andra. Efteråt så sprang han runt som en skållad råtta i lägenheten och rullade runt på alla mattor. Vet inte om han trodde att han skulle kunna springa sej torr men det verkade inte bättre...haha...sen låg han i knäet och skakade som ett asplöv, inlindad i en filt, resten av kvällen och bara väntade på att bli torr. Roligt var att när brorsan var här innan ikväll (fick bärhjälp av honom, kommer mer om det i senare inlägg) så sa han faktiskt att han tyckte att Peps var så fin och när jag berättade om gårdagen så sa han att det syntes för att pälsen var ljusare. Hmm...hur menade han då? Att vi Peps brukar vara skitig eller..? *tänker* Nä jag får nog ta å konfrontera honom med det faktiskt..;) Och sen så luktar han såååå GoTT!! Mmmmmm. Luktar gott + söt som socker = farlig kombination! Man vill ju bara gosa ihjäl honom!!

˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚

Det var aningens svårare med Gils & King då de var så stora att om de var bångstyriga och lutade sej mot duschväggen så trillade den...haha...men det var mest King, men så hade han säkert ADHD/Damp också + att han inte blev tillräckligt stimulerad. Det hjälpte absolut när jag började rasta honom två-tre timmar om dagen, men det var inte hållbart när jag började arbetsträna och sen var det helt enkelt för lite space här i lägenheten för honom samt att han behövde aktiveras mentalt och fysiskt mer än vad vi kunde tillgodose. Vid seperationen tog exmaken honom med sej och de första veckorna gick det bra men sedan så blev han återigen understimulerad och då började han gå loss på hallen även i hans lägenhet och då beslutade han att sälja honom. Många tycker att det är 'för jevligt' att skaffa hund och sedan göra sej av med den, men jag anser att om man inte själv kan tillgodose dennes behov (vi utgick från att han skulle vara som Gils, som också var en stor hund och att han skulle kräva ungefär samma i motion ect, vilket tyvärr visade sej vara en stor felberäkning) så är det mer själviskt att behålla den, då är det bättre att man ser till att som P gjorde, att han fick komma till en jättefin familj utanför stan som bodde i en herrgård med bara en massa fält runt omkring, hästhage, pool och damm och de hade både tid, pengar och ett stort engagemang samt kunskap om schäfer sedan tidigare hundar. Efter en tid med både vanliga hundkurser (vi hade gått både valp- och unghundskurser med honom - såklart) och privat hundcoach så blev han lugnare och de fick "ordning" på honom. Jag fick följa med en av gångerna när exmaken var ute hos dem och hälsade på med King innan de köpte honom. Dels för att han ville se att det var seriösa köpare och dels för att de skulle få möjligheten att känna av läget med King. Tragiskt nog råkade King en kort tid senare ut för en olycka och de blev tvungna att avlida honom. Kändes så synd då han verkligen hade fått det så bra där:(

˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚ ˚

Själv är jag så glad, lycklig & tacksam att vi valde, våga och fick chansen att pröva med Peps för trodde aldrig att det skulle bli så här bra som det blev!! När jag inte är hemma så längtar jag faktiskt efter att få komma hem, ta ut honom en runda och sedan mysa, kela och busa med honom. Han är som ☀-sken i vårat liv och vi är lika förtjusta i honom båda två. Okej, jag kanske är xtra mycket;)) ♥ ♥ ♥