Blev sämre...igen

Som jag berättade förra veckan vart jag ju sjuk och hade fått/har lunginflammation. Midsommarhelgen var bra men på söndagen började jag må sämre och måndagen blev jag riktigt kass. Ju längre eftermiddagen gick och när det var kväll hade jag återigen jättesvårt att andas. Mamma ringde sjukvårdsupplysningen som rekommenderade ringa 112 (jag hatar att ringa det!! men nu var mina protester ganska så svaga så hade inte mycket att säga till om;)) Tack å lov vart det ju inte så akut att det vart blåljus in ~ DÅ hade jag dött om inte annat! Tillräckligt pinsamt som det var. Fick syrgas och pulsen var väldigt låg, men vi kom fram till att det var för att jag är lika vältränad som gunde Svan (skämt åsido.) Iaf så gjordes EKG som var bra, lungröntgen och provtagnin men inget annat fanns så det gäller bara vila och ta det lugnt, mycket vila, samt fortsätta med antibiotikan.
Tusen tack mamma för att du släppte allt och följde med (as usuall) vad skulle jag göra utan dej? Och så skönt det är att Elias är så stor att han klarar sej själv. Även om jag vet att hans morfar, morbror, min kusse, hanni bara hade varit ett telefonsamtal bort. Men det är klart att samvetet gnager, men som sagt; vi har ett så stort kontaktnär att det aldrig varit någon fara för att han skulle vara ensam eller må dåligt. Orolig är klart han varit men mamma ringde och uppdaterade honom hela tiden. Sen så klarar han sej. Ibland reser jag bort ngn dag eller natt och då klarar han sej och Peps själv + att han tycker att det är skönt att få lite FF ibland åså ;))

På väg till hjärt- och lungröntgen via alla km av kulvertar under Lunds Universitetssjukhus.

TaCk till dej min älskade son för att du utan protester hjälper mej så mycket nu ~ Älskar dej ♥