Eftermiddagen började illa med att sonen fick skärskador av glasdörren mellan storarummet & hallen då jag föste igen dörren ganska hårt å inte såg att han kom precis bakom i ganska högt tempo å han i sin tur tänkte inte på att det var glas så han puttade upp den med sina händer framför sej å var helt enkelt starkare än vi visste (skämt åsido.) Det kunde gått riktigt riktigt illa, men för att ha fått en rejäl glasspets mitt i solarplexus å lite andra omplåstrade skärsår så är det en stor tur i oturen att det inte gick värre. Höll på svimma när jag satt där å höll ihop såret så  gott jag kunde...HuA...inte min starka sida;) Men ambulansperonalen klarade av rengöring och omtejpning och omplåstring av såren själva så vi slapp åka in. Pappa hade kommit hit då jag trodde vi skulle behöva åka in och behövde nån som kunde städa undan å ta hand om Peps så inte han skar sej. Tror pappa var här på ett par minuter, ärligft talat bara sett honom så snabb en gång innan och det var när jag var dålig -07. Iallafall så sa ambulanskillarna: -"Att nu får mamma eller pappa hjälpa dej in på toa" och jag trodde jag skulle dö!! *asgarv* Reste mej upp, klappade pappa på axeln och sa högt: -"Morfar kan hjälpa Elias så letar jag fram hans legitimation" hahahaha. Nåja, han tog det som en komplimang medans jag bara tänkte på vilken gammal gubbe jag skulle varit gift med isånnafall;))

En nyklipps son igår med
peps på axeln.

Men trots dagens obehagliga olycka, som ju kunde gått så mycket värre (tackar Gud i det tysta) så har jag en alldeles underbar helg framför mej som börjar med kalas imorgon hos största kusinsonen som blir 7 år och sen kommer resten av återstoden av helgen spenderas i min friSTAD =)

**************************************************************************

Hoppas att även jag lyckas uppfostra min son till att få samma trygghet, självförtroende och självinsikt som jag och min bror fått under våran uppväxt. Att från det man var liten fått inpräntat att man duger som man är och är älskad oavsett har fått mej att stå tryggt och med starka ben i livet och detsamma önskar jag min son som jag älskar mer än livet själv ♥