Känner igen mej säåå mycket av det Magdalena Graaf skriver i detta inlägget,
det stämmer så väl. Vi ÄR så dåligt rustade för förluster, för döden.
Efter att även brorsans gick bort så har jag fått sådan fruktansvärd ångest och katastroftankar. Rädslan att pappa eller Elias (och även Peps) kommer att dö finns i nästan varje tanke och jag är rent ut sagt LiVRäDD!! Så ber en stilla bön varje dag att det inte händer...jag skäller på pappa och ber honom ta det lugnt för jag/vi vill, nä jag MåSTe, ha honom hos mej i minst 20 år till. Han är min enda trygghet ♥️
Läs inlägget på Magdalena Graafs blogg:
http://magdalenagraaf.se/sorg-2/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar