När jag å Elias kom hem så lagade E sin egen mat och skulle jag egentligen tagit Inez på en långpromenad men så bara smällde smärtan/värken på och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Först tänkte jag att jag klarar att ta henne ändå men sen kände jag bara att in på toa och *** vilket jag gör när jag får så in-i-baskens ont så att kroppen liksom inte kan hantera det. Då sa min underbara son: -"Mamma, nu tar jag Inez också tar du äter du din gröt och lägger dej i soffan och sen när jag kommer hem så tar jag hand om resten." och så beordrade han mej ner i soffan. Undrar ofta vad jag har gjort för att få en sån fantastisk och omtänksam son..? Vad hr jag gjort som fått honom så? Några rätt måste man ju ha gjort:)) Är så oändligt tacksam och stolt över dej min son ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar