Ligger här i sängen i fosterställnig och våndas inför fredagens begravning å att behöva ta förväl av den enda jag verkligen KuNDe vara ledsen hos/inför och släppa ut all min sorg hos...vem ska nu trösta mej, lyfta mej när benen viker o vara VÄRLDENS FINASTE LILLEBROR resten av livet? *ångest de-lux och hjärtat i tusen bitar*
Saknar honom såååå mycket redan...hur ska det bli sen..? Trodde ALDRIG det kunde göra såhär ONT!?! Både han o mamma e borta och det är ogripbart för mej att ta in;(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar