Jag sitter på sängen och helt plötsligt sätter Peps sej upp, lik en cirkushund på rumpan och tassarna upp, med ansikte och kropp riktat mot fotot på brorsan på väggen. Han satt precis så som bara brorsan fick honom att sitta...med tårarna rinnande ner för kinderna vänder jag mej mot brorsan och tackar för att han/de visade sin närvaro ♥️
Just efter en riktigt jobbig vecka så kändes detta så vackert och precis vad jag behövde ♥️
Både Peps o katten har ett flertal ggr suttit i mörker och tittat rakt in i sovrumsväggen (samma ställe var gång) och det är precis som de lyssnar uppmärksammat på någon o de någon är mamma o brorsans änglar ♥️
Om du visste hur mycket vi saknar dej lille/storebror. Du lämnade ett tomrum jag aldrig trodde jag skulle överleva. Som jag kämpar mot var dag. Det var ju du och jag när mamma somnade och det är så ensamt utan dej!! ♥️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar