I vanliga fall fullkomligt älskar jag dessa träd!! ♥️ ♥️ ♥️ men just nu har jag svårt att känna det... Visst, de är fina, men nån entusiasm eller "Åh vad vackert!!" kan jag inte känna... Kanske nästa år. En dag, en timme i taget.
Att saknad kan göra så fruktansvärt breath-taking ont...trodde det skulle blivit lite bättre nu. Men klart, om man inte tänker på det, stoppar huvudet i sanden, blockerar känslorna och inte arbetar med dem så är det svårt att ta sej igenom och framåt. Och man skulle kunna tro att när man är såhär "klok" och själv VeT var felet ligger, ja då borde man ju kunna ta tag i det....men nä, det gör FöR ont, jag KaN inte hantera det på egen hand, behöver professionell hjälp.
HaR kontaktat min läkare men så typiskt att de senaste två ggr jag haft tid hos min henne för att bl.a då få remiss till hjälp, KBT-terapeut, så tog jag fel dag första ggn o härom veckan låg jag på sjukhus och vart tvungen å avboka o nu e det återigen 1,5 månads väntetid. Så meanwhile kör vi på som hittills.
Blunda - kör huvudet i sanden - låtsas som ingenting hänt så klarar jag det lite till.
Orkar inte må såhär dåligt psykiskt o fysiskt längre. Gömmer mej bakom ett leende och "jag är stark och klarar detta" men det känns bara som om jag var månad dras djupare o djupare ner i en ond spiral av känslomässig, ekonomisk och fysiskt bakslag.
Jag vill ha tillbaka mitt gamla glada jag, en bra mamma till Elias, en god vän och bra dotter, en familjemedlem att räkna med som finns & ställer upp, en som orkar och har lust, en som i vanliga fall har maj-månad som sin favoritmånad på året för då har man hela sommaren framför en och allt vad det innebär.
Kanske nästa år.
 ♥️ Kärlek ♥️ |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar