Idag är det två veckor sedan du somnade in mamma och tomheten efter dej börjar bli så påtaglig och gör sååå ont.
Vardagen går för att det måste gå men det är nu saknaden kommer in mer och mer, när dagar går och man inte kan ringa dej, hälsa på dej, prata med dej...
Två veckor sedan du somnade in och då kände jag lite att jag hade bisättningen att "se framemot" för då skulle jag äntligen få se dej igen (hur morbit det än må låta) men nu kommer jag aldrig se dej igen, aldrig röra dej igen och DeT har jag sååå svårt att acceptera:(
Nu är jag upptagen med förberedelserna inför begravningen, och är på sätt och vis tacksam att det är jag som får sköta allt det för då är mina tankar upptagna, men sen, sen har jag inget som upptar mina tankar.... Usch vågar inte ens tänka på det...allt jag vill är att vrida tillbaka klockan och tillbringa varenda minut med dej ♥️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar